Koppelpromenader

Kopia_av_IMG_9302.JPG
I fjol gick vi en långpromenad runt Glottern på påskdagen. Här en bild på Milla då hon vilar någonstans efter vägen. Hade tänkt försöka lägga in lite nya hundbilder men datorn har åter gått sönder och i den här datorn finns ej det program att redigera bilder med som fanns i den andra. Jag har micklat länge med programmet som finns i den här datorn. Lyckats fixa till både det ena och det andra men...att komprimera för att bli lagom storlek för att lägga in här...det lyckades jag inte alls med men...inte fel med en gammal bild heller.
I år lär det i alla fall inte bli någon promenad runt Glottern inte. Fortfarande för mycket snö här och var. När man åker till stan tycks vintern vara borta, men här är det mycket vinter kvar. Även om det smälter undan hela tiden. Just nu har vi så mycket vatten att dammen nästan svämmar över trots att det är bra fart på bäcken. Den övre hästhagen kommer vi inte kunna använda på länge! Det har i alla fall smält undan så mycket snö att marken är bar här och var, och man hittar mycket som gömt sig under snön. Idag gick jag runt med skottkärran och städade undan en del högar efter hundarna. Hittade då också Millas gris och en mjukisigelkott. Det som göms i snö...
Det är synd att vi inte kan promenera i skogen ännu. Var det lite mindre snö skulle nog det gå bra trots att Qurry fortfarande ska gå i koppel. Hon går fortfarande på Metacam men vi har nu minskat ner till halva dosen. Ska stå på den dosen till nästa fredag då vi ska prata veterinären igen. Det var ju inget diskbråck och ej heller någon meningit. Det senaste budet är en inflammation utanför ryggmärgskanalen. Detta ska nog bli bra på NSAID-behandling under några veckor. Qurry är i alla fall glad och skuttig trots att hon nog längtar efter att få springa lös. Milla är inne på sin tredje löpvecka så det passar ju bra med koppelpromenader även för henne.
På fredag kommer Knutte och hälsar på. Hoppas löpet ska vara helt över då.
Fortfarande är det svårt att hålla igång hästarna ordentligt då det är svårt att ta sig fram för alla lastbilar och arbetsmaskiner som jobbar utefter den smala vägen. Man blir allt lite trött på dem. Det sprängs både nu och då. Det lastas grus och lastbilen far fram och tillbaka flera gånger per dag. Det går bara inte att mötas på den smala vägen. Tänk om hästen skulle hoppa till när vi 'är precis bredvid!
Igår tog vi dock en tur ut tillsammans alla i stallet men gav då oss inte iväg förrän fem och då klarade vi oss utan alla arbetsfordon men...hästarna var urpigga och busiga. Jätteglada att komma ut ordentligt. Marlene hade ganska mycket jobb med Prillan som bockade och studsade för att hon inte fick springa så fort som hon ville. Det där ser kul ut sa Atlas och började likadant. Allt gick dock bra och faktiskt är det ändå kul att hästarna vill. Det värsta som finns är en trög häst som inte vill gå fram. Här ville de ju verkligen framåt!