Ida var min första berner.
Kom från Fillinge, Linköping.Hennes mamma hette Luna och pappa Aramis.
Ställdes ut en del och fick så gott som alltid ettor. Några gånger placerade hon sig och ett par ggr fick hon CK
Ida var en förståndig hund. Helt underbar på alla sätt och vis men...att lära henne att inte stjäla mat lyckades man aldrig med. Ida tiggde aldrig,. Hon tycktes alltid sova när man åt därför glömde man sig ofta. Man lämnade mat framme och Ida visste precis när kusten var fri. När man kom tillbaka till köket låg hon åter och sov men maten man lämnat framme var borta. Man lyckades aldrig ta henne på bar gärning. Hon visste när det var dags att "slå till"
 

Ida var duktig på att dra skrinda och pulka och hon gladde många barn genom att skjutsa dem.
Hon hjälpte också Jonas när han hade mycket reklam att dela ut. De väckte uppståndelse när de var ute och jobbade ihop.
 

Ida fick valpar, 5 st. Odenhills Tellus var pappa till dem. Ida var så stolt över sina valpar. Drog riktigt med sig personer hon kände, till att komma och titta i valplådan. Hon ville gärna visa dem. Alla fick namn efter stjärnor. Mormor hette ju Luna och pappan hette Tellus så vi tänkte att vi kunde fortsätta att hålla oss i universum. Valparna fick namnen Castor, Pollux, Capella, Mira och Bellatrix. Bella (Bellatrix)fick från start stanna hemma hos oss och då blev det dubbelskackel som gällde när det skulle dras.
Här drar de tillsammans en annan berner (då det är Linda som går bredvid skrindan så KAN det vara Skrållan) när vi är på "rasparad" i Linköping.
T.v på bilden syns Sigun med sin berner Mollie.
 
När Ida var knappt 8 år fick hon en knöl på nosen. Man tog vävnadsprov som inte visade på något farligt men knölen växte. Då menade man att den satt så illa till så det gick ej att ta bort den, i detta känsliga område. "Man får bara hoppas att den växer långsamt och att den är ofarlig" menade man. Till slut blev dock knölen så stor att jag kände att något måste göras. Det blev Strömsholm där hon opererades. Bakom denna jätteknöl hittade man ett gräsax som hakat sig fast. Tyvärr visade dock knölen på cancer. Veterinären var dock övertygad om att gräsaxet gett en kronisk inflammation som låg till grund för en cancer! Det gick ej att radikaloperera, så knölen kom snart tillbaka och då fanns inget mer att göra. Drygt ett halvår efter operationen fick vår älskade Ida sluta sina dagar.