Castor som var valp efter Ida kom tillbaka till oss när han var 3,5 år.
Då var han lite osäker och vaktig. Detta var dock inte svårt att arbeta bort. Han var med överallt och blev van vid att träffa mycket folk.
 Han blev en riktig spelevink. Glad och busig showade han gärna.
Han ställdes också ut en del och fick fin kritik och tog ett cert.
När han var 8,5 blev han hastigt sjuk vid 22.30 en kväll. Vi var i Sundsvall, alltså 30 mil till närmaste djursjukhus. Det var fruktansvärt att se sin hund bli hastigt sjuk och inte få komma till någon veterinär. Vi fick till slut komma till distriktsveterinären som sen skickade oss vidare till Uppsala. Kl.01.30 på väg mot Uppsala dog Castor i min famn i bilen. Det var fruktansvärt! Orsaken var magomvridning